Navigations are at the top
ABOUT {what i've}
LINKS {been looking for}
TAG {all this time}
bold italic underline link
Etiketter: w-everThe mist har tagit över staden. De senaste två mornarna har det legat ett tjockt täcke med dimma över staden. Det är fint, speciellt när solen lyser. Det är verkligen lockande att bara vända sig åt andra hållet (när jag är påväg till tunnelbanan - skolan) och spring iväg, till en drömmande plats där jag kan känna mig som Ferdinand.
Nu den här mörka tiden på året har jag jättesvårt att komma upp ur min säng på mogonen, jag försover mig hela tiden. Skolmornarna är verkligen det värsta på hela veckan.
Vad härligt det vore om jag bara kunde ligga kvar i sängen hur länge jag ville och sedan stiga upp som en pigg och lycklig människa som har något roligt att se fram emot, inga bekymmer, inga besvär.
Idag har jag stått och rensat vårat skafferi - vi har djur i den! Det är så vidrigt.. Vi upptäckte för ett litet tag sedan djur i maten som fanns där, smä äckliga, krälandes insekter.
Jag har kastat i princip allt som fanns i skafferiet. Torkat som en galning har jag gjort också.
Nu är jag jätte trött, har ont i huvudet.
Sov gott alla sötnötar!
Etiketter: Dreamin'Du är som regnbågen.
Det säger väl allt?
Jag kan ta mig vart jag vill med mina vingar med hjälp av din styrka.
Tillsammans är vi starka, vi har lycka, vi har kärlek, vi har allt som behövs och lite till.
Där sitter vi på ett rosa moln högt upp i sky och tittar ner på staden. Skuttandes på marshmallows far vi vidare. Vi stöter på stjärnfall och rosa elefanter. Fjärilar och glitter svävar i luften och snart når vi regnbågen. Solnedgången gör så att himlen färgas med varma färger.
Att gå på regnbågen var mycket mjukare än vad jag trott. Något så vackert har jag aldrig varit med om. Kristallerna i regnbågen finns verkligen i alla nyanser.
Tur att jag har dig, annars skulle jag aldrig kunnat uppleva en sån här underbar känsla, en underbar stund som är guld värd.
Nu står månen som en stor gul gräddost på himlen. En smakbit vore inte fel.
Vad mer kan jag säga?
Jag vet verken när du kom eller när du gick.
Det jag vet är vad jag upptäckt, det är något i dig som har en satans dragningskraft som jag inte kan stå emot, jag verkligen försöker att motstå att falla, men det verkar inte fungera. Jag vet inte var det är men jag kan säga att det är inte många som kan sluka mig så.
Undermedvetet sliter du mig i bitar lika lätt som du kan pussla ihop allt som fattas.
Önskar att du visste, jag önskar att du visste vem jag var innest inne, vad jag kan ge.
Hur länge till ska du tränga dig in i mina tankar och göra mig svag? Kan du inte bara alltid finnas här? Om inte så vill jag radera dig ur mitt liv. Onödiga krafter som går till inget vill jag helst slippa.
Var kom du ifrån, det vet jag inte. Vart har du foten idag, det är ett mysterium.
Etiketter: w-everIbland får jag fnatt och vaknar överdrivet tidigt, på en helg dessutom. Det är precis så det vart idag. Hallå det är sö(m)ndag idag? Nu är klockan 08:28 och jag känner mig ganska klar med det personliga porträttet. En datorskriven a4 sida är väl tillräckligt, för det är i alla fall så mycket jag fått ihop. Gäsp, måste koka mer tevatten. Det är verkligen stilla ute, inne för den delen också. Det är bara musiken som gör mig sällis. Fast två meter ifrån mig ligger ju Kalle (Bogart). Från att vara Lucas orm till att bli Jaminas orm som nu är i mammas händer. Haha. Jag kommer ihåg när vi precis hade skaffat kalle, då hände något som säkert skulle oroa många. Ni förstår, han hade han rymt och var borta i över 1 månad! Jag var liksom inte ens rädd att han kunde dyka upp när man låg och sov oså. Det ända jag tänkte på att jag skulle vara försiktig när jag gick på mattorna (ni vet hur tygmattor kan bubbla till sig?) så att jag inte skulle döda honom. Tiden gick men ingen orm syntes till. Han var ju fortfarande rätt liten så han kunde iprincip vara vart som helst i lägenheten. Tänk om han hade hoppat ut genom fönstret? eller i avloppet? Ja det var ett mysterium. Men så en dag när pappa var på toa så hade han sett lilla kalle och det var så vi hittade honom, det var mer än en månad sedan hans försvunnande.
Nu är ormen ganska stor och han har ju haft en del äventyr (rymmanden). En gång så hade Lucas hört ett duns från vardagsrummet, han skulle precis dra ut men var tvungen att titta var det var. Då låg kalle på golvet och hade tryck upp glaset på terariumet och slingrat ut. Terariumet stod på en två meter högt skåp. Samma dag så hände yttligare ett rymmande. Jag vet inte riktigt hur det var men Lucas var antingen på väg ut ellr kom precis in, men han skulle i alla fall hämta tändaren på balkongen. Gissa vad han såg?
Jo, där låg ormen, på balkongen på åttånde våningen.
Själv så sov jag två meter ifrån Kalle inatt. Haha, vem vet, man kanske vaknar någon dag och märker att man har något slingrandes vid benen, eller kanske i håret.
Etiketter: Beautiful tones"Baby, when you look my way
You keep on blowin’ my mind
You keep on makin’ me high
Keep giving me butterflies and
Every little thing you do
Just lifts me off of the ground
Heart leaps when you come around
See, I’m just breakin’ it down"
You are my Honey. You said you don't like honey but, I know You do.
You can feel its sweetness. It's delicious.
I'm right over here.
Etiketter: tankarFast än du går på som vanligt så känner jag mig bra. Att anpassa sig för dig är ingen hit.
Dina ord är förgiftade med min svaghet.
Du har funnits här länge nu, men det jag har upptäckt är något nytt. Hur kommer det sig? Var du tvungen att visa dig själv. Det vore nästan mycket bättre om du bara var den där som jag inte vet om och den som bara finns där. Tänk att jag kan se på någon på så olika sätt. Du var någon ointressant. Nu är du i min tanke hela tiden. Ser du på mig på ett annat sätt också?
Jag undrar hur du tänker, I wanna know..
Jag ser igenom mig själv och vet att du fanns där och kommer alltid finnas här.
Jag tror att du vet. Du vet att jag finns här, alltid ?
Jag är i alla fall ganska stadig nu. Inga vinglandes ben nu, inga sömnlösa nätter. No more.
Det känns bara så slöseri med tid att bara vänta, vänta på vad? För, det kunde ju varit mycket bättre. Eller? Så många drömmar jag har, tänk att du har ingen aning!
Trust me hun, I'm 4real.
Etiketter: w-everSkolan har börjat och sommaren tar semester från sverige för i år!
Jag känner mig glad för att ha börjat på Textila, alla verkar trevliga oså. Men så finns det såklart annat som bekymrar lilla mig. Men jag tar ett djupt andetag och försöker glömma.
Hösten är påväg, men det känns ändå rätt skönt. Jag gillar hösten, den är så härlig med alla varma färger på löven. Jag har fått ett nytt hopp om att jag ändå kan lyckas. Det är så mycket som jag känner lycka för.
Det var rättså länge sedan jag skrev i lilla bloggen, men inte har jag haft lust med det.
Nu känner jag igen mig i ensamheten, igen. Det är så mycket som jag inte har fått svar på, har så många funderingar.. Jag kan inte bara sortera ut dom ifrån huvudet, det är i princip omöjligt. Vad jag än gör, hur kul jag än har så finns dom alltid surrandes. Det är så svårt att låta bli att tänka på dig, dig, dig och varför, varför, vafan varför det är såhär? Hur kan du? Hur kan jag? Ja, ni ja, det är detsamma för er. Hur kan ni? Jag bara fortsätter att vara så som jag alltid har varit, för varför skulle jag plötsligt ändra mig och ge upp? Jag orkar inte?
Fortfarande står jag här väntandes och kämpandes och känner hur plågan sprider sig ut till fingertopparna.
